traaveler

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, ska jag välja att berätta om hur det känns att åka eller ska jag berätta om hur det kommer bli att lämna? Det börjar kännas i hela mig nu. Satt precis och lyssnade på What are words ( föröverrigt en underbar låt ) i knät på min älskade pappa. Det var nästan så att tårarna började rinna han är ju min bästa vän. Men samtidigt finns det ingenting annat jag vill göra en att sitta på planet med alla andra som åker och bara låta förväntingarna och drömmarna flöda tillsammans med människor som man vet tänker lika.
Resväskan ska snart fram och sakta men säkert fyllas med ändast 20 kg. Hur ska jag få plats med allt?

Allting är i stort sätt klart, jag håller på att fylla i det sista på visum ansökan. Jag har min familj, min skola och snart ett spikat avgångsdatum.

Jag är otroligt tacksam över att jag fått lära känna Mimmi och Frida som också kommer att åka med mig.. Könns bättre med er vid min sida.